Diagnosmetoder; ja, vad är det? När man går till läkaren för diverse problem som kan ha förekommit – efter att först ha ignorerat symptomen i flera veckor såklart – så får man ju oftast en diagnos i slutändan som förklarar vad felet är och hur man ska gå till väga för att bota det, om det nu går. Läkaren måste alltså ha använt sig av någon slags diagnosmetod för att ha kommit fram till resultatet. Men hur fungerar allt sådant? Hur lär sig läkare dessa diagnosklassificeringar och diagnoskoder?

Läs mer om diagnosmetoder & diagnoskoder

Gendiagnostik

Vissa sjukdomar, som exempelvis Alzheimer, har ingen specifik diagnosmetod för att ställa den. I vanliga fall så sker en diagnosmetod för att antingen utesluta vissa genetiska sjukdomar och tillstånd, eller för att diagnostisera dem om det nu finns misstankar. Dessa misstankar växer fram om kroppen visar symptom eller kännetecken till dessa sjukdomar. Med ett annat ord så kallas detta för gendiagnostik. Just gendiagnostik sker genom en form av gentest, och detta kan endast användas för ett begränsat antal tillstånd och sjukdomar.

Diagnosklassificering / diagnoskoder

En klassifikation av hälsoproblem och sjukdomar är en slags lista över diverse samlade diagnoskoder. Syftet med detta är att göra det möjligt för sjukdomar att få en klassificering och statistisk beskrivning. Förövrigt så är ännu en anledning till att detta existerar att kunna sammanställa andra hälsoproblem som kan ha orsakat en individs död. Förutom diagnoser så måste klassifikationen även innehålla besvär, onormala fynd, symptom, och sociala förhållanden; gärna i ett så brett spektrum som möjligt.

Klinisk kunskap

För att kunna ställa en diagnos så måste man ha klinisk kunskap om själva patienten. Alltså så måste man veta vilka eventuella tidigare besvär som patienten har varit med om innan man kan ställa sin egna diagnos. Man kan heller inte bara ge en diagnos utan att ta till med en diagnosmetod, vilket är en självklarhet. Efter att diagnosen har blivit ställd så ska den klassificeras, för att senare kunna göra översiktliga analyser och statistiska sammanställningar. Den svenska versionen av detta heter ICD-10-SE. ICD är en statistisk klassifikation, i första hand, och dess språk är inte bindande till formuleringen av diagnoserna som anges i journalen.

Läkare lär sig alltså diagnosklassificering och diagnoskoder genom att samla på sig all information som det har fått via diagnosmetoderna som de gör när de ska kolla att allting är som det ska med en persons hälsa. Man grupperar alltså sjukdomar och dödsorsaker för att kunna få en klar överblick över hur saker och ting gick till för att kunna försöka motverka att samma sak händer andra personer.